Den nederländska regeringen har lanserat en mycket koordinerad, flersektoriell offensiv mot tobaksanvändning, där man ställer om sin vårdmodell från reaktiv behandling till proaktiv prevention. Med utgångspunkt i 2018 års nationella preventionöverenskommelse (NPA) använder strategin den samhälleliga attraktionskraften i rörelsen ”Rökfri generation” (SFG) för att avnormalisera nikotinberoende och skydda framtida generationer.
Det datadrivna kravet på förändring
Enligt forskning publicerad i Nature har Nederländerna historiskt haft stora problem med inflytelserik tobakslobbying och stillastående rökfrekvenser. NPA togs fram för att möta en allvarlig folkhälsokris: tobaksanvändning orsakar över 20 000 årliga dödsfall i landet, vilket motsvarar 9,4 % av den totala sjukdomsbördan och kostar hälso- och sjukvårdssystemet 2,4 miljarder euro varje år.
Baslinjedata från 2017 visade på tydliga skillnader mellan demografiska grupper och socioekonomiska förhållanden, som den nederländska vetenskapliga rådet för regeringspolicy (WRR) pekade ut som en kritisk fråga om social rättvisa. Nederländare med lägre inkomster och mindre utbildning upplever arton färre år av ett hälsosamt liv jämfört med mer välbärgade grupper. NPA riktar in sig på dessa utsatta grupper, där rökfrekvenserna historiskt har nått sina högsta nivåer.
| Demografisk grupp | Rökfrekvens (baslinje) 2017 | Nationellt mål 2040 |
|---|---|---|
| Vuxna (>18) | 23,1 % (25,7 % i grupper med låg-SES) | < 5,0 % |
| Ungdomar (12–16) | 8,0 % (17,0 % i skolor med yrkesförberedande utbildning) | 0.0% |
| Ungdomar (16–18) | 32,8 % (i yrkes-/högre yrkesutbildning) | 0.0% |
| Gravida kvinnor | 9,0 % (22,0 % i grupper med låg inkomst) | 0.0% |
Strategipelare I: Att avnormalisera tobak genom hårda och mjuka åtgärder
För att frånta tobak dess status som en normal konsumentprodukt genomförde den nederländska regeringen en dubbelspårig strategi som kombinerar strikta lagkrav med lokala förändringar i miljön:
- Hårda regleringsåtgärder: Dessa inkluderar en höjning av tobaksskatten med 1 euro 2020 (med ett slutligt mål om ett 10-euros paketspris), införandet av standardiserad neutral förpackning (Pantone 448 C) och omfattande förbud mot exponering vid försäljningsställen i livsmedelsbutiker och återförsäljare.
- Mjuka förändringar i miljön: I samarbete med lokala kommuner och organisationer som NOC*NSF flyttar staten lekplatser, djurparker med klappdjur och sportklubbar till 100 % rökfria zoner. All skolmark, från grundskolor till universitet, krävdes vara rökfri senast 2025.
Strategipelare II: Tillgänglig vård och omvandling av hälso- och sjukvården
Med insikten om att miljöförändringar måste stödjas av tillgängliga resurser för rökavvänjning reformerade Nederländerna sitt sjukförsäkringssystem 2020. Beteendestöd och avvänjningsläkemedel är nu helt undantagna från ”självrisken” (den avdragsgilla delen), vilket tar bort ekonomiska hinder för personer som försöker sluta.
Dessutom genomgår vårdinrättningar en obligatorisk stegvis omvandling. Under ett ”Guld, Silver och Brons”-system krävdes avvänjningscenter för beroende att vara 100 % rökfria senast 2020, och alla sjukhus måste uppnå rökfri status senast 2025. Väsentligt är att vårdpersonal förväntas gå före som förebild och upprätthålla en strikt rökfri profil under arbetstid.
Strategipelare III: Företagsansvar och bolagsskuldrivning (divestment)
Den nederländska regeringen har lyckats rama in tobaksbekämpning som en ekonomisk vinst för den privata sektorn, med hänvisning till data som visar att rökare i genomsnitt tar 2,8 fler sjukdagar per år än icke-rökare. Stora bolag som KPN och ABN AMRO har aktivt antagit standarder för ”Rökfri organisation”, erbjuder internt stöd för rökavvänjning och begränsar bolagsledningen från att inneha roller som skapar intressekonflikter inom tobaksindustrin.
Denna företagsmässiga samstämmighet speglas av en omfattande trend av finansiell bolagsskuldrivning. NPA syftar till att minst 16 av de 20 största institutionella nederländska investerarna helt ska dra sig ur alla medel i tobaksrelaterade innehav, vilket förstärker den systematiska exkluderingen av tobaksindustrin från det nederländska samhället.
Vägen till 2040: Uppföljning och vaksamhet
Det nationella institutet för folkhälsa och miljö (RIVM) fungerar som den primära vakthunden för denna omställning, med årliga lägesrapporter och omfattande fördjupningar vart fjärde år för att ge beslutsfattare möjlighet att finjustera regleringen.
Även om den första implementeringen av NPA innebar att den nationella rökningen sjönk från 21,7 % 2019 till 20,2 % 2020, så stannade utvecklingen något upp under 2021 (upp till 20,6 %) på grund av pandemirelaterad stress och en långvarig statlig övergång. Experter inom folkhälsa understryker att ständig politisk vaksamhet och fortsatt finansiering är avgörande för att säkerställa att Nederländerna levererar sitt löfte om en rökfri framtid till 2040.
Referens:
