Nya Zeeland har uppnått en femfaldig minskning av sin dagliga rökning under en kort period. Robert Beaglehole och Ruth Bonita, två tidigare direktörer vid Världshälsoorganisationen (WHO), menar att den snabba ökningen av vaping är den primära drivkraften bakom denna framgång för folkhälsan.
Landets tobaksbekämpningsinsatser tog fart på allvar med Smoke-free Environments Act från 1990, följt av nationella avvänjningshotlines, subventionerad nikotinersättningsbehandling och att WHO:s ramkonvention om tobakskontroll (FCTC) ratificerades 2004. Trots kraftiga skattehöjningar och enkel förpackning som infördes efter att man antog målet ”Smokefree 2025” 2011, gick framstegen långsamt. År 2016 rökte fortfarande 15 % av den allmänna befolkningen och 36 % av māorierna dagligen.
Vändpunkten kom mellan 2018 och 2019. En domstolsruling klargjorde att Nya Zeelands förbud mot oral tobak inte gällde för vapingprodukter, vilket fick Hälsoministeriet att officiellt erkänna e-cigaretter som ett mindre skadligt alternativ till rökning.
Efter denna policyförändring accelererade nedgången i antalet rökare från 3,5 % per år till 17,9 % per år. Bland māoribefolkningen steg den årliga takten för minskning till 13,3 %. Samtidigt växte vape-användningen från under 1 % 2015 till en uppskattad nivå på 12 % till 2025.
Även om dessa trender inte bevisar ett direkt orsakssamband, lyfter Beaglehole och Bonita fram den tydliga tidsmässiga kopplingen mellan ökningen av vaping och nedgången i rökning. De menar att även om traditionella åtgärder som höga skatter är användbara, räcker de inte i sig. Reglerad tillgång till icke-förbrännande nikotinprodukter är nödvändig för att skydda dem som drabbas mest av skador kopplade till tobak.
